Ordlista

Analys av vilka hälso- och miljörisker ett förorenat område kan innebära. Används som underlag för beslut om sanering.

Metodik för inventering av förorenade områden. Fas 1 bygger på arkiv- och platsstudier, medan fas 2 omfattar provtagning och riskklassning.

Jämförelse av olika saneringsmetoder och kostnader. Målet är att välja en åtgärd som minskar riskerna till acceptabel nivå.

Naturvårdsverkets riktvärden för mark: Känslig markanvändning (KM) och Mindre känslig markanvändning (MKM). Används för att avgöra behov av åtgärd.

Insamling av prover för att bedöma föroreningars omfattning. Resultaten ligger till grund för riskbedömning och åtgärdsutredning.

Högfluorerade ämnen som är mycket svårnedbrytbara i miljön. Ofta prioriterade i moderna undersökningar av förorenade områden.

Organiska föreningar som ofta finns i mark och grundvatten vid industritomter. Kräver särskilda metoder vid sanering.

En markundersökning inleds med en historisk studie (MIFO fas 1) och kan följas av provtagning (fas 2). Resultaten används för att bedöma risker och behov av åtgärder.

Fas 1 bygger på arkivstudier och platsbesök, medan fas 2 omfattar provtagning och laboratorieanalyser. Fas 2 ger en säkrare riskklassning.

Vanliga prover är jord, grundvatten och ibland sediment. Val av analys styrs av tidigare verksamhet på platsen.

KM står för känslig markanvändning, MKM för mindre känslig. De används som gränsvärden för att avgöra saneringsbehov.

Exempel är in-situ behandling (kemisk oxidation, bioremediering) eller schakt och borttransport. Val styrs av föroreningens omfattning.

Uppgrävd jord eller fyllnadsmaterial från bygg- och anläggningsprojekt. Kan ibland återvinnas men räknas ofta som avfall.

Plan för hur schaktmassor ska hanteras, transporteras och slutplaceras. Används för att uppfylla lagkrav och minska kostnader.

Gränsvärden som styr vilka massor som får tas emot på en deponi eller anläggning. Bygger ofta på provtagning och analyser.

Plan som beskriver hur en deponi ska sluttäckas och kontrolleras efter stängning. Säkerställer långsiktig miljösäkerhet.‍

När avfall används i bygg- eller anläggningsarbeten i stället för jungfruligt material. Kräver att materialet uppfyller vissa miljökrav.

En översikt över hur mycket massor som uppstår, används och transporteras i ett projekt. Används för planering och optimering.

Schaktmassor räknas ofta som avfall men kan ibland återvinnas i anläggningsarbeten. Bedömningen baseras på innehåll och mottagningskriterier.

När ett projekt ger upphov till stora mängder massor. Planen säkerställer laglig hantering och kostnadseffektiv logistik.

Det är gränsvärden som avgör om massorna kan tas emot på en deponi eller användas i anläggningsändamål. Kriterierna bygger på analyser.

En avslutningsplan beskriver sluttäckning, kontrollprogram och långsiktigt ansvar för en deponi. Syftet är att minimera risker efter stängning.

Om massorna uppfyller miljökrav kan de ersätta jungfruligt material i byggprojekt. Det minskar både kostnader och klimatpåverkan.

Europeiska avfallskatalogen (EWC/LoW) innehåller koder för olika avfallstyper. Rätt kod är central för laglig hantering.

Avfall som har farliga egenskaper som kan skada hälsa eller miljö. Kräver särskild märkning, transport och dokumentation.

Kriterier som avgör om ett avfall ska klassas som farligt. Bedömningen görs utifrån farliga egenskaper som toxicitet eller brandfara.

Regel som förbjuder att farligt avfall blandas med annat avfall eller material. Syftar till att underlätta säker behandling.

När ett avfall efter behandling inte längre räknas som avfall. Kan därefter användas som produkt eller råvara.

Tillståndspliktiga transporter av avfall över nationsgränser. Regleras av EU-förordningar och internationella konventioner.

Analys av gaser som bildas i en deponi, främst metan och koldioxid. Viktig för att bedöma risker och behov av åtgärder.

Genom att analysera innehåll och tilldela en EWC/LoW-kod. Bedömning av farliga egenskaper sker med HP-kriterierna.

Avfall som har egenskaper som är skadliga för hälsa eller miljö, till exempel giftigt, brandfarligt eller frätande.

När det efter behandling uppfyller krav för att användas som produkt eller råvara. Detta regleras i EU:s avfallsdirektiv.

En fyrsiffrig kod som anger avfallets typ och ursprung. Den används för att styra hantering, transport och behandling.

De regleras genom förordningen om gränsöverskridande transporter (TFS). Tillstånd krävs ofta från både avsändar- och mottagarland.

Gaser som metan och koldioxid mäts via borrhål och analys. Utredningen visar behov av uppsamling eller säkerhetsåtgärder.

Tillstånd som krävs för verksamheter med betydande miljöpåverkan. Beslutas av miljöprövningsdelegation eller mark- och miljödomstol.

Mindre miljöfarliga verksamheter som inte kräver tillstånd men måste anmälas till kommunen. Handläggs oftast av miljökontor.

Särskild domstol som prövar mål om miljötillstånd, vattenverksamhet och andra miljörättsliga frågor.

Dokument som redovisar en verksamhets effekter på miljön. Är en central del i tillståndsprövningen.

Plan för hur en verksamhets miljöpåverkan ska följas upp och dokumenteras. Godkänns ofta i samband med tillstånd.

Beskrivning av mark- och grundvattenstatus vid en anläggning. Krävs för vissa verksamheter enligt EU:s industriutsläppsdirektiv (IED).

Arbeten eller åtgärder som påverkar vattenområden, till exempel muddring eller dammar. Kräver i regel särskilt tillstånd.

När en verksamhet bedöms ha betydande miljöpåverkan. Tillståndsplikten framgår i miljöbalkens bilagor.

A-verksamhet prövas i mark- och miljödomstolen, B av miljöprövningsdelegation och C kräver endast anmälan till kommunen.

Det varierar men ofta mellan 12–24 månader. Tiden påverkas av ärendets komplexitet och kompletteringsbehov.

En beskrivning av verksamhetens påverkan på människor, natur och kulturmiljö. Även alternativ och skyddsåtgärder redovisas.

En dokumentation av mark- och grundvattenstatus vid en industri. Rapporten används som referens vid framtida nedläggning.

När den påverkar vattenområden, till exempel muddring, rensning eller anläggande av damm. I regel krävs tillstånd.